Den Mindre Söta Mamman

I lördags hände det, sonen såg att kusinerna fick saft och ville också ha, han visste inte vad det hette bara att han vill ha vatten med sån där färg i, han struntade blankt i vad tandläkaren hade sagt om söta drycker då jag så stolt hade sagt - Sånt dricker vi inte ändå. Så hur skulle jag nu lösa detta, skulle han få ett glas, vad händer då? Kommer han bli förtappad i sockerträsket och få diabetes och ADHD. Min introverta hjärna snurrade på högvarv, tänk om jag hade varit beredd då jag hade kunnat ha med mig ett substitut, en jordgubbe mosat i vatten så att det blev rött, men är inte det som att säga att det är ok att dricka saft? Är det inte bättre att lära sig att det inte är något man behöver, han fick ändå festa till det med äppelpaj (utan socker, gluten och mjölk), kolhydrater på kolhydrater, någon måtta får det väl ändå vara, eller ska man få både och för att det är kalas? Kommer man att bli ett sockermonster när man själv kan välja om man blivit nekad det när man var yngre? Är det så farligt? Kommer min son känna ett sockerutanförskap och börja hysa agg? Mindre och mer rationella tankar drog förbi...